Judith by Malin Bång 2023 Photo: Mats Bäcker
OPUS-listan December 2017
Im Weißen Rössl - Hotell Vita Hästen Folkoperan
“Min favorit är supersopranen Alexandra Büchel – roligast av de roliga.”
Sveriges Television
"Alexandra Büchels Ottilie flirtar ohämmat med Magnus Roosmanns Siedler. Här blir det skönsång - samt dessutom joddling på hög alpnivå!
Svenska Dagbladet
“Alexandra Büchel med en säregen komisk närvaro.”
Aftonbladet
"Utstickande är också Ottilie – som Alexandra Büchel så finurligt gestaltar kvällen igenom – både i träffsäker komik och vackert bärande sång."
Kulturbloggen.com
"Alexandra Büchels Ottilie, en krispig koloratur på gränsen till nervsammanbrott."
Expressen
JUDITH - Folkoperan
"Genom eld, rök och aska stiger hon upp. Alexandra Büchel i rollen har att använda sin röst på sätt som få operasångerskor nog varken vill eller vågar. Hon fräser, skorrar, tjuter och brister ut i tinnitusframkallande forte - Aftonbladet
"Alexandra Büchel i titelrollen är magnifik och skräckinjagande med sin enorma repertoar av rösttekniker, som inbegriper allt från kulning till growl och allt däremellan. - Tidskriften Opera
Bom, krasch, bång! Sopranfenomenet Alexandra Büchel genomför ett otroligt vokalt performance. Hon sjunger, skriker, kular, väser, viskar och knäpper med rösten...vokalt vulkanutbrott...leker plastiskt med rösten..." - Expressen
"Supersopranen Alexandra Büchel visar upp sin enastående skönsångsteknik." - DN
"Mot detta väller virtuosa Alexandra Büchels röst likt magma i de vokala vulkanutbrott som oförfärat byts ut mot dadaistiska talövningar mot projektioner av pimpsten i aska. Judith är fri och hennes resa speglas i rösten. - Svenska Dagbladet
NOBODY - Teater Giljotin
"Den magnifika koloratursopranen Alexandra Büchel gör Charles Manson så levande att man vill gömma sig någonstans dit hennes stirrande blick och stålklinga till sopran inte kan nå."
"En mångalen Pierrot som kanaliserar Sharon Tate, Jesus, mamma... alla rösterna i en sönderbombad personlighet, expressionistiskt utmejslad i Daniel Goldmanns skarpa regi." Dagens Nyheter
"Hon småsjunger och ritar teckningar i blodrött, ett hus, en smiley och en galge med hängsnara, som befann hon sig i barnkammaren. Men strax växer rösten, hennes sopran fyller obesvärat det svarta scenrummet. Knivskarp, samlad och välriktad blir det en musikalisk attack mot publiken." Aftonbladet
"Alexandra Büchel är som någon man sänder till Olympiska spel. Hon är på den nivån." Minst en gång i veckan
Aniara - Malmö Opera
“Men mest gripande är Den blinda poetissan, en Edith Södergran-gestalt som får sällsynt stark utstrålning genom Alexandra Büchels ordlöst vackra sång.” Johanna Paulsson, DN
“Unter den solistischen Beiträgen sind an erster Stelle die wortlosen Koloraturen Alexandra Büchels als blinde Poetin im zweiten Akt zu erwähnen. Rhythmisch und vor allem von der Lage her – die Sängerin dieser Partie hat mit geschlossenem Mund in der dreigestrichenen Oktave zu singen – ist dieser Abschnitt wahrhaft akrobatisch und der einzige Szenenbeifall des Abends war von daher hochverdient.” Dr Martin Knust, Operapoint
“Alexandra Büchel som Den Blinde kunne knap nok tænkes mere rigtig. Komplet med skyhøje koloraturer og looket som Edith Södergran i hvid kjole.” Søren Schauser, Berlingske
“En av kvällens vackraste sånginsatser”
Hanna Höglund, Expressen
“Alexandra Büchel är utsökt i rollen som Den blinda poetissan: avmätt i agerandet och med en glasklar, uttrycksfull sopran.”
Lars-Erik Larsson, Skånskan
USHER - Folkoperan
“Den fenomenala sopranen Alexandra Büchel som den döende Lady Madeline.” Camilla Lundberg, Swedish Television
“Alexandra Büchel (Madeline) incarne impeccablement la sœur pâle et fantomatique, rendant justice au registre suraigu de l’écriture vocale en concurrence avec une trompette piccolo. Elle brille dans ses vocalises exigeantes, toujours en maîtrisant de longues phrases, chantées sur un timbre chaleureux, avec un instinct pour le mouvement perpétuel.“
Andreas Wahlberg, Olyrix
“Alexandra Büchel sjunger och agerar fantastiskt i rollen som Madeline” Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, DN
“I galleriet av förvridna rollfigurer är Alexandra Büchels Lady Madeline ändå den intressantaste. Hon går från en schablonmässigt koloratursjungande Ofelia-gestalt till att bli handlingens erotiska nav och den som hypnotiserar de andra in i döden.”
Sofia Nyblom, SvD
“Detaljerna i skådespeleriet är fenomenalt och jag älskar Alexandra Büchel som spelar Madeleine Usher. Hon använder ett kroppsspråk som i det närmaste liknar performance och hon berör starkt med sina uttryck.”
Camilla Käller, På Scen
Ligetiland - Folkoperan
“Tsk! Pssst! György Ligetis ”Mysteries of the Macabre” för sopran börjar med en uppfordrande hyssjning och klättrar sedan mot höjden i osannolika koloraturer. På Folkoperan är det Alexandra Büchel som får tillfälle att visa hur koloraturerna ska sitta… ytterst precis i sina koloraturer.” Bo Löfvendahl, SvD
“Den stora Makabern blir ett kraftprov för Alexandra Büchel – som hon klarar med bravur – där hon utsöter grotesta koloraturer i en blandning av text och rent nonsens.”
Loretto Villalobos, Aftonbladet
« Le Grand Macabre ». Cette oeuvre sauvage et grotesque créée à Stockholm en 1978 est reprise dans « Ligetiland » par la soprano colorature Alexandra Büchel qui joue et surfe vocalement du guttural à l’aérien, et ce de façon remarquable… chantent dans toutes les positions et toutes les tessitures avec une incroyable maîtrise.” Sylvie Hermodsson, Le Petit Journal
Alexandra Büchels sanslöst suveräna koloraturakrobatik i ”Mysteries of the Macabre” Camilla Lundberg, DN
Suveräna sångare och instrumentalister intar sedan scenen med bland andra Alexandra Büchels extrema koloraturer i "Mysteries of the macabre" Lars Sjöberg, Expressen
Orff’s Carmina Burana - Neue Philharmonie Frankfurt
“ Mit einem zarten, geschmeidigen Sopran ausgestattet, ließ Alexandra Büchel ihre ariosen Partien wie “Stetit Puella”, “In Trutina” oder das “gefährlich” in höchste Koloraturhöhen hinaufsteigende “Dulcissime!” vorsichtig erblühen.” Wetterauer Zeitung
“...Lebendigkeit und Farbigkeit ebenso herüberzubringen wie herzzerreißende Liebesseufzer und zarte Töne. Volumen und Dynamik, Souveränität und Präzision sind die meistgehörten Worte, die von den Besuchern für die Leistung ausgesprochen werden.” Frankfurter Neue Presse
“In extreme Tonhöhen führte das Lied vom „Mägdlein im roten knisternden Hemd“ die Sopranistin Alexandra Büchel, eine Herausforderung, die sie nicht nur mit cantabler Leichtigkeit, sondern auch mit Anmut bewältigte - ebenso wie die sanfte Melancholie der unentschieden Liebenden des Liedes „In trutina“, die sich dem „Joch der Liebe“ fügt.”
Gießener Anzeiger