Lady Madeline in Usher Photo: Mats Bäcker With Ola Eliasson

OPUS-listan December 2017       

Svävande Damen - Malmö Opera/Operaverkstan


“Alexandra Büchels upptäcktsfärd börjar med en krävande soloscen, vilken hon bemästrar med rörlig sopranbriljans -

en levande och laddad gestaltning” 

Carlhåkan Larsén, Sydsvenskan


“Alexandra Büchel sjunger Agnes roll med glittrigt klar sopran med lagom kraft och mycket värme och hennes agerande är perfekt: hon får fram tonåringen som ena studen är tuff och nästan vuxen och andra stunden ett barn.” 

Lars-Erik Larsson, Skånskan


Snödrottningen - NorrlandsOperan


“Alexandra Büchel gör en stark insats, både röstmässigt och i sin roll som modig tjej, och hon medverkar, med största närvaro på scenen, hela tiden.” 

Yvonne Rittvall, Norrbottenskuriren


“ Huvudpersonen spelas av Alexandra Büchel och hennes lena sopran är en angenäm bekantskap och lätt att fatta tycke för.” Katrin Sten, Folkbladet


“Sopranen Alexandra Büchels välsjungande Gerda trånar och längtar” Karin Helander, Svenska Dagbladet


Orff’s Carmina Burana - Neue Philharmonie Frankfurt


“ Mit einem zarten, geschmeidigen Sopran ausgestattet, ließ Alexandra Büchel ihre ariosen Partien wie “Stetit Puella”, “In Trutina” oder das “gefährlich” in höchste Koloraturhöhen hinaufsteigende “Dulcissime!” vorsichtig erblühen.” Petra Phillips-Neubert, Wetterauer Zeitung


“...Lebendigkeit und Farbigkeit ebenso herüberzubringen wie herzzerreißende Liebesseufzer und zarte Töne. Volumen und Dynamik, Souveränität und Präzision sind die meistgehörten Worte, die von den Besuchern für die Leistung ausgesprochen werden.” Edelgard Halaczinsky, Frankfurter Neue Presse


“In extreme Tonhöhen führte das Lied vom „Mägdlein im roten knisternden Hemd“ die Sopranistin Alexandra Büchel, eine Herausforderung, die sie nicht nur mit cantabler Leichtigkeit, sondern auch mit Anmut bewältigte - ebenso wie die sanfte Melancholie der unentschieden Liebenden des Liedes „In trutina“, die sich dem „Joch der Liebe“ fügt.” 

Gießener Anzeiger

NOBODY - Teater Giljotin


"Den magnifika koloratursopranen Alexandra Büchel gör Charles Manson så levande att man vill gömma sig någonstans dit hennes stirrande blick och stålklinga till sopran inte kan nå."

"En mångalen Pierrot som kanaliserar Sharon Tate, Jesus, mamma... alla rösterna i en sönderbombad personlighet, expressionistiskt utmejslad i Daniel Goldmanns skarpa regi." Dagens Nyheter


"Hon småsjunger och ritar teckningar i blodrött, ett hus, en smiley och en galge med hängsnara, som befann hon sig i barnkammaren. Men strax växer rösten, hennes sopran fyller obesvärat det svarta scenrummet. Knivskarp, samlad och välriktad blir det en musikalisk attack mot publiken." Aftonbladet


"Alexandra Büchel är som någon man sänder till Olympiska spel. Hon är på den nivån." Minst en gång i veckan

Das Rheingold - Vattnäs Konsertlada


Alexandra Büchel complète le trio des Filles du Rhin par une individualisation rare et pertinente de leur sœur Woglinde : avec un phrasé intense et de plus en plus expansif”… Olyrix


“Certainly the liveliest and most charming trio of Rheinmaidens I have experienced and they contribute greatly to the overall excellence of the production.”  Seen and Heard International


“Alexandra Büchel glittrar lite extra” Capriccio

USHER - Folkoperan


“Den fenomenala sopranen Alexandra Büchel som den döende Lady Madeline.” Camilla Lundberg, Swedish Television


“Alexandra Büchel (Madeline) incarne impeccablement la sœur pâle et fantomatique, rendant justice au registre suraigu de l’écriture vocale en concurrence avec une trompette piccolo. Elle brille dans ses vocalises exigeantes, toujours en maîtrisant de longues phrases, chantées sur un timbre chaleureux, avec un instinct pour le mouvement perpétuel.“ 

Andreas Wahlberg, Olyrix


“Alexandra Büchel sjunger och agerar fantastiskt i rollen som Madeline” Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, DN


“I galleriet av förvridna rollfigurer är Alexandra Büchels Lady Madeline ändå den intressantaste. Hon går från en schablonmässigt koloratursjungande Ofelia-gestalt till att bli handlingens erotiska nav och den som hypnotiserar de andra in i döden.” 

Sofia Nyblom, SvD


“Detaljerna i skådespeleriet är fenomenalt och jag älskar Alexandra Büchel som spelar Madeleine Usher.  Hon använder ett kroppsspråk som i det närmaste liknar performance och hon berör starkt med sina uttryck.”     

Camilla Käller, På Scen


Aniara - Malmö Opera


“Men mest gripande är Den blinda poetissan, en Edith Södergran-gestalt som får sällsynt stark utstrålning genom Alexandra Büchels ordlöst vackra sång.” Johanna Paulsson, DN


“Unter den solistischen Beiträgen sind an erster Stelle die wortlosen Koloraturen Alexandra Büchels als blinde Poetin im zweiten Akt zu erwähnen. Rhythmisch und vor allem von der Lage her – die Sängerin dieser Partie hat mit geschlossenem Mund in der dreigestrichenen Oktave zu singen – ist dieser Abschnitt wahrhaft akrobatisch und der einzige Szenenbeifall des Abends war von daher hochverdient.” Dr Martin Knust, Operapoint


“Alexandra Büchel som Den Blinde kunne knap nok tænkes mere rigtig. Komplet med skyhøje koloraturer og looket som Edith Södergran i hvid kjole.” Søren Schauser, Berlingske


“En av kvällens vackraste sånginsatser” 

Hanna Höglund, Expressen


“Alexandra Büchel är utsökt i rollen som Den blinda poetissan: avmätt i agerandet och med en glasklar, uttrycksfull sopran.”

Lars-Erik Larsson, Skånskan


Ligetiland - Folkoperan


“Tsk! Pssst! György Ligetis ”Mysteries of the Macabre” för sopran börjar med en uppfordrande hyssjning och klättrar sedan mot höjden i osannolika koloraturer. På Folkoperan är det Alexandra Büchel som får tillfälle att visa hur koloraturerna ska sitta… ytterst precis i sina koloraturer.” Bo Löfvendahl, SvD


“Den stora Makabern blir ett kraftprov för Alexandra Büchel – som hon klarar med bravur – där hon utsöter grotesta koloraturer i en blandning av text och rent nonsens.” 

Loretto Villalobos, Aftonbladet


« Le Grand Macabre ». Cette oeuvre sauvage et grotesque créée à Stockholm en 1978 est reprise dans « Ligetiland » par la soprano colorature Alexandra Büchel qui joue et surfe vocalement du guttural à l’aérien, et ce de façon remarquable… chantent dans toutes les positions et toutes les tessitures avec une incroyable maîtrise.” Sylvie Hermodsson, Le Petit Journal


Alexandra Büchels sanslöst suveräna koloraturakrobatik i ”Mysteries of the Macabre” Camilla Lundberg, DN


Suveräna sångare och instrumentalister intar sedan scenen med bland andra Alexandra Büchels extrema koloraturer i "Mysteries of the macabre" Lars Sjöberg, Expressen


Silverringen - Vadstena-Akademien


“Alexandra Büchel som en förtjusande, koloraturkvillrande Eugénie” Bo Löfvendahl, Svenska Dagbladet


“Alexandra Büchels klara sopran stämde väl med hennes prinsessroll” Ann-Britt Wickström, Motala Vadstena Tidning

“...leker briljant med koloratur och höjd”

Ella Petersson, Expressen


Kammeroper Schloss Rheinsberg, Britten’s Rape of Lucretia


“Bei den Frauen fällt zunächst der glockenreine, in Koloraturen hinreißende Sopran von Alexandra Büchel auf.” 

Andreas Hillger, Mitteldeutsche Zeitung


Opera galas with Vermont Philharmonic Orchestra


“..The exception was Swedish soprano Alexandra Büchel, who has already been performing at the Royal Opera of Stockholm. In "Quando rapito in estasi," Lucia's entrance in Donizetti's "Lucia di Lammermoor," Büchel delivered the psychotic heroine's bizarre fascination with a direct expressiveness, a sweetly lyrical voice and real finesse. In "Qui la voce" from Bellini's "I Puritani," this young coloratura was again deft and sweetly lyrical, portending a serious career." Jim Lowe, Times Argus


“Büchel was the technique maven, showing great control in the rapid runs of “Regnava nel silenzio” (“Silence reigned”) from Donizetti’s Lucia di Lammermoor." Amy Lilly, Seven Day


"Alexandra Büchel brought a great dramatic presence to her singing, using her eyes, face and hands in a natural way to bring out the words of the libretto in addition to her voice, which was graceful and with a broad range, well able to embellish the melodic lines in the bel canto style. In challenging selections from Donizetti's Lucia di Lammermoor and Bellini's I Puritani she prepared the high notes well so that her singing was always a delight." David K. Rodgers, Hardwick Gazette